Vi svänger av vid skylten ner till Änggårde och kommer in på den fantastiskt vackra gården med det gula huset med grönt tak som liknar Pippi Långstrumps hus. Labradorkorsningen Rasken kommer ut och hälsar oss och följer med in i huset där vi möter Lisa. Vi kommer fram till att hästarna som går i en hage en bit bort ska hämtas in först och sen bjuder Lisa på lunch.
När man förbereder
Jag, Amanda och Linda hämtar repgrimmorna som på något sätt har kommit att representera western och natural horsemanship och går sen iväg till hagen. Rasken springer med oss och pockar på vår uppmärksamhet och att vi ska leka med honom. Han har ett gosedjur med sig som skall kastas eller ha dragkamp med. I hagen går de flesta av gårdens hästar, alla valacker som används inom verksamheten och ett sto, Petite som inte kan skiljas från sin älskade Miyo. Vi hämtar hem Rocky, Rockson och Whatson, de hästar vi ska rida på en uteritt ner till havet. Tillbaka i stallet borstas hästarna och utrustningen tas fram. De tunga westernsadlarna med vacker utsmyckning, tränsen med stångbett och utan nosgrimma och de tjocka paddarna. Innan hästarna sadlas och tränsas går vi till saloonen där vi bjuds på mat.
När man förbereder
Jag, Amanda och Linda hämtar repgrimmorna som på något sätt har kommit att representera western och natural horsemanship och går sen iväg till hagen. Rasken springer med oss och pockar på vår uppmärksamhet och att vi ska leka med honom. Han har ett gosedjur med sig som skall kastas eller ha dragkamp med. I hagen går de flesta av gårdens hästar, alla valacker som används inom verksamheten och ett sto, Petite som inte kan skiljas från sin älskade Miyo. Vi hämtar hem Rocky, Rockson och Whatson, de hästar vi ska rida på en uteritt ner till havet. Tillbaka i stallet borstas hästarna och utrustningen tas fram. De tunga westernsadlarna med vacker utsmyckning, tränsen med stångbett och utan nosgrimma och de tjocka paddarna. Innan hästarna sadlas och tränsas går vi till saloonen där vi bjuds på mat.
”Det har bara blitt så”
Lisa har plockat fram revben som bara smälter i munnen, en sallad med nudlar och grönsaker och en fantastiskt god dressing. Självklart finns även brödet och smöret framplockat. Förutom ridverksamheten med turridningar, ridskola och ridkurser bedriver Lisa en Bed&Breakfast och hon har saloonen öppen för lunch vissa dagar i veckan samt att de erbjuder catering. När vi har ätit en stund börjar vi med intervjun. Vi frågar Lisa hur hon kom dit hon är i dag och hon svarar helt enkelt på en fantastisk gotländska att ”Det har bara blitt så”. 1997 flyttade Lisa, hennes exman Thomas och deras två barn till den gård som Lisa alltid har drömt om att det skulle bli hennes. På den tiden höll Lisa på med hoppning och hon hade tre hopphästar med sig till gården. Något år senare bestämmer sig hennes exman för att han skall börja rida och han vill då rida western, han hade sett det på Globen Horseshow och tyckte det såg så häftigt ut. Även Lisa tyckte det var lite spännande så hon testade också på det. Till slut köpte sig Thomas en egen häst och även barnen ville ha sina egna ponnyer. Thomas häst var för pigg så Lisa köpte en ny till honom och började själv rida hans häst, barnen växte ur sina ponnyer och behövde nya. Sakta men säkert ökade antalet hästar till att i dag vara 32 stycken på gården.
Från början var det inte tänkt att hästarna skulle vara med i företaget. Men de som bodde på Bed&Breakfast ville rida själva eller låta sina barn testa att rida. Det började kännas en aning oprofessionellt att ha hästarna och låta andra rida på dem utan att ta med dem i företaget så 2003 kom även hästarna med. I dag bedriver Lisa ridskola på höst och vår med 12 lektioner/termin, hon har turridningar och erbjuder ridkurser med helpension, alltså att boende och mat ingår.
Lisa har plockat fram revben som bara smälter i munnen, en sallad med nudlar och grönsaker och en fantastiskt god dressing. Självklart finns även brödet och smöret framplockat. Förutom ridverksamheten med turridningar, ridskola och ridkurser bedriver Lisa en Bed&Breakfast och hon har saloonen öppen för lunch vissa dagar i veckan samt att de erbjuder catering. När vi har ätit en stund börjar vi med intervjun. Vi frågar Lisa hur hon kom dit hon är i dag och hon svarar helt enkelt på en fantastisk gotländska att ”Det har bara blitt så”. 1997 flyttade Lisa, hennes exman Thomas och deras två barn till den gård som Lisa alltid har drömt om att det skulle bli hennes. På den tiden höll Lisa på med hoppning och hon hade tre hopphästar med sig till gården. Något år senare bestämmer sig hennes exman för att han skall börja rida och han vill då rida western, han hade sett det på Globen Horseshow och tyckte det såg så häftigt ut. Även Lisa tyckte det var lite spännande så hon testade också på det. Till slut köpte sig Thomas en egen häst och även barnen ville ha sina egna ponnyer. Thomas häst var för pigg så Lisa köpte en ny till honom och började själv rida hans häst, barnen växte ur sina ponnyer och behövde nya. Sakta men säkert ökade antalet hästar till att i dag vara 32 stycken på gården.
Från början var det inte tänkt att hästarna skulle vara med i företaget. Men de som bodde på Bed&Breakfast ville rida själva eller låta sina barn testa att rida. Det började kännas en aning oprofessionellt att ha hästarna och låta andra rida på dem utan att ta med dem i företaget så 2003 kom även hästarna med. I dag bedriver Lisa ridskola på höst och vår med 12 lektioner/termin, hon har turridningar och erbjuder ridkurser med helpension, alltså att boende och mat ingår.
Började tänka lite mycket över hindren
Anledningen till att Lisa skolade om till western var för att hon hade små barn och började tänka lite mycket över hindren. Westernhästarna å andra sidan var inte så stora så de var lätta att komma upp på och komma av, de rör sig inte så mycket så det känns stabilt och skönt och man sitter bekvämt i sadlarna, berättar Lisa som anledningen till att ha skolat om. Dessutom tycker hon att hela livsstilen är rolig. Man går omkring med jeans och boots och hanteringen av hästarna, ridningen och tävlandet kommer från att man arbetade med hästarna på gården.
Förutom det egna företaget tävlar Lisa och har bland annat deltagit i SM. I dagsläget har hon två hästar hon tävlar med, valacken Alos Flit Bar O Lena, till vardags Flip, som tävlas i dressyrklasserna pleasure, horsemanship och western riding. Och så är det stoet AAJ Silver N Gold, Goldie, som ska börja tävlas i reining.
Anledningen till att Lisa skolade om till western var för att hon hade små barn och började tänka lite mycket över hindren. Westernhästarna å andra sidan var inte så stora så de var lätta att komma upp på och komma av, de rör sig inte så mycket så det känns stabilt och skönt och man sitter bekvämt i sadlarna, berättar Lisa som anledningen till att ha skolat om. Dessutom tycker hon att hela livsstilen är rolig. Man går omkring med jeans och boots och hanteringen av hästarna, ridningen och tävlandet kommer från att man arbetade med hästarna på gården.
Förutom det egna företaget tävlar Lisa och har bland annat deltagit i SM. I dagsläget har hon två hästar hon tävlar med, valacken Alos Flit Bar O Lena, till vardags Flip, som tävlas i dressyrklasserna pleasure, horsemanship och western riding. Och så är det stoet AAJ Silver N Gold, Goldie, som ska börja tävlas i reining.
Man är lite nördig
För Lisa är westernridningen hennes hobby och livsstil. Hon berättade att förut var det så att man skulle köra amerikanska bilar, lyssnade nästan bara på country och man gick omkring med boots och hatt. Dock har detta förändrats lite för Lisa. ”Dels så är jag ingen sån där tjej som tycker om att gå så mycket i hatt. Sen har jag kommit fram till att de amerikanska bilarna drar alldeles för mycket!” Säger hon med ett skratt. Man är lite nördig inom westernridningen, det är en livsstil och till exempel är allting på tävlingarna på amerikanska. Man säger inte trav utan trot och man rider inte över bomar, utan över poles.
För Lisa är westernridningen hennes hobby och livsstil. Hon berättade att förut var det så att man skulle köra amerikanska bilar, lyssnade nästan bara på country och man gick omkring med boots och hatt. Dock har detta förändrats lite för Lisa. ”Dels så är jag ingen sån där tjej som tycker om att gå så mycket i hatt. Sen har jag kommit fram till att de amerikanska bilarna drar alldeles för mycket!” Säger hon med ett skratt. Man är lite nördig inom westernridningen, det är en livsstil och till exempel är allting på tävlingarna på amerikanska. Man säger inte trav utan trot och man rider inte över bomar, utan över poles.
Mot havet
Där tar vi en paus i intervjun för att rida ut. Vi går in och sadlar våra tre valacker, två skäckar och en fux. Jag rider fuxen Whatson, en tidigare avkastarkung som nu har landat helt på Änggårde, Amanda rider på Rocky, en välutbildad gentleman och Linda får den trevliga men något busiga Rockson. När hästarna är färdiga går vi till ridbanan och jag som tidigare jobbat på Änggårde visar hur man får hästarna att gå, stanna och svänga. Så testar vi runt en stund i skritt och trav. Amanda faller direkt för Rocky som lyssnar på nästan enbart sitshjälperna!
När vi känner att vi hittat hem på hästarna rider vi iväg. Planen för dagen är att rida ner till havet som inte alls är långt bort. Galoppsträckorna fick vi tyvärr välja bort när vi inte hade någon trygg ledarhäst med och både Rockson och Whatson busade lite. Men skritt och en del längre travsträckor blev det! Nere vid havet får hästarna gå ut i vattnet och dricka, leka lite och äta av gräset som finns där. Det var 6 individer som njöt ohejdat av ljudet från fåglar, havet, sällskapet och den fantastiska utsikten!
Efter en stund plaskande beger vi oss hemåt igen. Rocky som helt klart är coolast av hästarna får ta täten och vi tar en lång travsträcka. Men det där med trav, det hade Whatson och Rockson helt glömt bort vad det var! Så i en väldigt långsam galopp red vi fram bakom Rocky!
Där tar vi en paus i intervjun för att rida ut. Vi går in och sadlar våra tre valacker, två skäckar och en fux. Jag rider fuxen Whatson, en tidigare avkastarkung som nu har landat helt på Änggårde, Amanda rider på Rocky, en välutbildad gentleman och Linda får den trevliga men något busiga Rockson. När hästarna är färdiga går vi till ridbanan och jag som tidigare jobbat på Änggårde visar hur man får hästarna att gå, stanna och svänga. Så testar vi runt en stund i skritt och trav. Amanda faller direkt för Rocky som lyssnar på nästan enbart sitshjälperna!
När vi känner att vi hittat hem på hästarna rider vi iväg. Planen för dagen är att rida ner till havet som inte alls är långt bort. Galoppsträckorna fick vi tyvärr välja bort när vi inte hade någon trygg ledarhäst med och både Rockson och Whatson busade lite. Men skritt och en del längre travsträckor blev det! Nere vid havet får hästarna gå ut i vattnet och dricka, leka lite och äta av gräset som finns där. Det var 6 individer som njöt ohejdat av ljudet från fåglar, havet, sällskapet och den fantastiska utsikten!
Efter en stund plaskande beger vi oss hemåt igen. Rocky som helt klart är coolast av hästarna får ta täten och vi tar en lång travsträcka. Men det där med trav, det hade Whatson och Rockson helt glömt bort vad det var! Så i en väldigt långsam galopp red vi fram bakom Rocky!
All ridning är likadan
Vi fortsätter med att fråga hur formen hästarna bör gå i skiljer sig mellan western och traditionell ridning. ”I grund och botten är all ridning likadan. Vi vill ha en lösgjord häst och det ska inte sitta fast någonstans” svarar Lisa. Även inom western visas gångarterna upp, men gångarterna skiljer sig något mellan quarter och halvblod. Till exempel så har du jog och loop, joggen är en långsammare trav och loopen är en långsammare galopp som man försöker hitta bärigheten i. Formen bör vara lång och låg, men hästarna ska ändå vara samlade med rundad rygg. Lisa poängterar att formen skiljer sig mellan olika raser och att man behöver ta hänsyn till det, bland annat kan fjordingar och haflinger inte länga ut halsen lika mycket som en quarter för att deras hals inte räcker till, den är för kort. Hon berättar även att precis som att halvbloden avlas mot dressyr eller hoppning avlas quarterhästarna olika. Till exempel så är reininghästarna korta, kompakta och smäckra medan en häst som ska gå pleasure bör ha bra gångarter för att det ska se mjukt ut.
Fostrar varandra väldigt bra i flocken
Det tas inte in några inridningshästar längre, men nya hästar kommer och utbildas för att fungera i verksamheten. När det kommer en ny häst så checkar Lisa och den andra personalen av hur hästen är när den är uppbunden, om den är trygg med att få benen intrasslade i rep, att den är trygg med att hundarna springer omkring lösa och att bilar kör in på gården. Även när man sadlar och tränsar ska hästarna vara trygga med att det kan kastas saker omkring dem och liknande. Lisa poängterar att de anser att det är bra att hästarna utsätts för olika saker så man får se hur dem beter sig då, istället för att hästarna kanske får panik när en skällande hund helt plötsligt kommer springande. Lisa säger även att hästarna fostrar varandra väldigt bra i flocken, både i hagen, i stallet och vid uppbindningsbomen. Nya hästar kan skrapa med hoven eller vara oroliga, men till slut kommer de till rätta när de ser att de gamla hästarna är lugna.
Det är inte alla hästar som kommer till Änggårde som är ridna enligt western innan. Vissa är bara att hoppa upp på med en gång, medan andra behöver lite mer träning både från marken och från ryggen. De hästar som skolar om från dressyr och hoppning söker gärna stöd i bettet till en början, men inom western vill man att de ska hitta balansen själva. Och det är viktigt att låta hästarna göra fel.
Vi fortsätter med att fråga hur formen hästarna bör gå i skiljer sig mellan western och traditionell ridning. ”I grund och botten är all ridning likadan. Vi vill ha en lösgjord häst och det ska inte sitta fast någonstans” svarar Lisa. Även inom western visas gångarterna upp, men gångarterna skiljer sig något mellan quarter och halvblod. Till exempel så har du jog och loop, joggen är en långsammare trav och loopen är en långsammare galopp som man försöker hitta bärigheten i. Formen bör vara lång och låg, men hästarna ska ändå vara samlade med rundad rygg. Lisa poängterar att formen skiljer sig mellan olika raser och att man behöver ta hänsyn till det, bland annat kan fjordingar och haflinger inte länga ut halsen lika mycket som en quarter för att deras hals inte räcker till, den är för kort. Hon berättar även att precis som att halvbloden avlas mot dressyr eller hoppning avlas quarterhästarna olika. Till exempel så är reininghästarna korta, kompakta och smäckra medan en häst som ska gå pleasure bör ha bra gångarter för att det ska se mjukt ut.
Fostrar varandra väldigt bra i flocken
Det tas inte in några inridningshästar längre, men nya hästar kommer och utbildas för att fungera i verksamheten. När det kommer en ny häst så checkar Lisa och den andra personalen av hur hästen är när den är uppbunden, om den är trygg med att få benen intrasslade i rep, att den är trygg med att hundarna springer omkring lösa och att bilar kör in på gården. Även när man sadlar och tränsar ska hästarna vara trygga med att det kan kastas saker omkring dem och liknande. Lisa poängterar att de anser att det är bra att hästarna utsätts för olika saker så man får se hur dem beter sig då, istället för att hästarna kanske får panik när en skällande hund helt plötsligt kommer springande. Lisa säger även att hästarna fostrar varandra väldigt bra i flocken, både i hagen, i stallet och vid uppbindningsbomen. Nya hästar kan skrapa med hoven eller vara oroliga, men till slut kommer de till rätta när de ser att de gamla hästarna är lugna.
Det är inte alla hästar som kommer till Änggårde som är ridna enligt western innan. Vissa är bara att hoppa upp på med en gång, medan andra behöver lite mer träning både från marken och från ryggen. De hästar som skolar om från dressyr och hoppning söker gärna stöd i bettet till en början, men inom western vill man att de ska hitta balansen själva. Och det är viktigt att låta hästarna göra fel.
Han tar sig lite friheter ibland
Vi avslutar intervjun och besöket med att fråga hur häst och människa kommunicerar med varandra. Lisa säger att ”Jag går ut i min flock och försöker vara ledare för flocken. Jag vill inte att hästarna går över mig. De får gärna komma fram och gosa, men de ska acceptera mitt utrymme.” Hon berättar vidare att någon häst skämmer hon bort mer än någon annan, till exempel är det någon häst som får gå in till henne på ridbanan när hon berättar om nya övningar för eleverna. Hennes egna hästar är de mest bortskämda! Med ett skratt avslutar hon ”Smokey skulle inte vara som han är om han inte var min häst. Han tar sig lite friheter ibland!”
Vi avslutar intervjun och besöket med att fråga hur häst och människa kommunicerar med varandra. Lisa säger att ”Jag går ut i min flock och försöker vara ledare för flocken. Jag vill inte att hästarna går över mig. De får gärna komma fram och gosa, men de ska acceptera mitt utrymme.” Hon berättar vidare att någon häst skämmer hon bort mer än någon annan, till exempel är det någon häst som får gå in till henne på ridbanan när hon berättar om nya övningar för eleverna. Hennes egna hästar är de mest bortskämda! Med ett skratt avslutar hon ”Smokey skulle inte vara som han är om han inte var min häst. Han tar sig lite friheter ibland!”
Beatrice Rudberg