Mobbing inom hästsporten

Mobbing inom hästsporten är ett ämne som vi på Hästresan tycker uppmärksammas alldeles för lite. Alltför många hästmänniskor känner sig kränkta eller illa behandlade av andra, och att trycka ner andra för vad de väljer att göra med sina hästar har blivit vardag för vissa. Evelinn Bladström, 18 år är en av de som känt sig illa behandlad av andra hästmänniskor på grund av hur hon valt att vara med sin häst. Under vårt besök berättar hon om detta ämne, samt om vad hon och haflingern Loni håller på med.

Egen vilja, egna val
Vi blir hämtade av Evelinn och hennes mamma och åker tillsammans till stallet där vi tar oss ut i hagen där Loni och hennes hästkompisar går. Loni får lite ompyssling efter att hon fått en spark av en av de andra hästarna. Sen visar de upp lite trick tillsammans, flema, vinka, buga och bergsgeten. Det märks på Loni att hon har chansen att välja själv vad hon vill göra, hon tvingas inte till något utan gör sitt bästa för dagen.
​
En före detta tävlingsryttare
Ända sen Evelinn började rida var hon helt bestämd på att det var hoppning hon ville hålla på med och hon tävlade i hoppning 2009-2012. Under den tiden red hon varje dag och det var sällan Loni hade vila. Hon hade några kompisar som höll på med alternativt, vilket hon tyckte var fånigt. Flera saker fick till slut Evelinn att ändra sig, bland annat en olycka då Loni hoppade över bomen i transporten. Under en hopptävling kände hon att detta inte var roligt längre. Hon hoppade två av klasserna men strök sig från den sista. Evelinn berättar för oss att hon kände på Loni att hon inte tyckte det var roligt och då blev det inte roligt för henne heller. Under tiden de gick över till att bli mer alternativa försökte Evelinn tänka sig in i hur hon hade velat ha det om hon var häst och gick mycket på magkänsla. Men självklart var det forskning som stöttade hennes åsikter. I dag, 4 år senare, rider de bettlöst, med halsring, mycket ridning i skogen, har påbörjat en inkörning, pysslar med akademisk ridkonst och gör lite allt möjligt som faller dem in. Evelinn beskriver sig själv som att inte längre vara en hoppryttare, men det är inte heller bara trickträning hon är intresserad av.

Förändring till det bättre
Vi frågar såklart om hon märkt någon skillnad på Loni sen hon ändrade inställning. Evelinn berättar att haflingerstoet är mycket gladare, tycker träning är rolig och hon känner sig inte tvingad till något. Under denna resa har gramantyglar, bett, sporrar och allt annat sådant tagits bort och Loni har ändrats mycket till det positiva.
I början tyckte Evelinn att detta med bettlöst var fjantigt, självklart ska man ha bett och Loni hade ju alltid gått på bett. Så varför byta? Men till sist bestämde hon sig för att prova det hon hade hemma, ett hackamore och när det gav bra resultat bestämde hon sig för att fortsätta. Efter det har olika bettlösa varianter testats, så som sidepull, halsring och indianhackamore.

Bettlös Hästsport
Sedan ett tag tillbaka har Evelinn ihop med Klara Forsström, Marie Sjöberg och Jonna Lövros drivit gruppen Bettlös hästsport på facebook. De har bland annat haft en namninsamling för att tillåta bettlöst på tävlingar. Det är över 1500 personer som har skrivit på, men tyvärr har ridsportförbundet ännu inte ändrat sig angående bettlöst-frågan. Ett framsteg var dock att kandar inte längre är obligatoriskt i de högre klasserna. Vi frågar mer om bettlöst och Evelinn anser att det är fel att det är ett bett som stoppar ekipage att delta i vissa tävlingar. Det blir en sorts utfrysning. Precis som att vissa hästar behöver gå på ett särskilt bett för att trivas finns det även de hästar som trivs bäst utan bett. Många anser att bett är till för att kontrollera hästen, men vad gör man egentligen på en tävling om ens enda kontroll är ett bett? Gruppen Bettlös hästsport vill ändra på detta, de vet att det finns så otroligt många skickliga ryttare som rider bettlöst och dessa skall ha samma rätt att tävla. Evelinn anser att man borde ha rätt att välja själv, det finns så mycket bett att välja mellan men det är ett sådant tabu kring bettlöst.

​Utfryst för sitt val
Sen Evelinn bytte träningsmetod har hon blivit bemött på lite olika sätt. Hennes gamla träningskompisar fortsatte fråga om hon skulle med och träna eller tävla så hon fick flera gånger förklara att hon hade slutat. I somras, strax efter vårt besök blev hon tvungen att flytta från det stall hon stod i då av anledningen att det var fjantigt att vara med sin häst på det vis hon hade valt. De ansåg inte att hon tränade Loni, hon bara lekte med hästen. Evelinn påpekar hur viktigt det är att alla har olika hästsyn och man måste respektera varandra. Hon blev portad från ridhuset och ridbanan i det dåvarande stallet eftersom det ansågs farligt att ha hästen lös och trickträna. Inte ens när hon var själv i ridhuset och alla andra hästar stod inne fick hon ha Loni lös. Löshoppning var tillåtet, men inget annat. Evelinn fick inte heller rida utan utrustning utan var tvungen att ha träns. Hon fortsatte berätta om en massa andra konstiga regler medan vi sitter stumma av förvåning. Denna utfrysning ledde till att Evelinn bara höll till i skogen och valde till slut att byta stall. Hon påpekar att det inte går att sätta upp sådana regler, man måste vara öppen för alla.

​Målet är en bra relation
Det mål Evelinn har i dag med sin träning är att hon och Loni ska ha så bra relation som möjligt. Hon säger att de inte behöver komma någonstans, de kan gärna stå kvar där de är i deras utveckling så länge relationen är bra. Och Loni kommer självklart stanna i hennes ägo så länge hon lever.

Beatrice Rudberg
​Bilderna är lånade av Evelinn Bladström