| På eftermiddagen måndag den 29 mars 2016 rullade bilen in på en liten mysig gårdsplan i Irsta, Västerås. Vi parkerar bilen framför en ridbana och till vänster om oss ser vi ett litet stall och en lösdrift. Vi möter Therese Lidén som borstar av shettisstoet Mini som Therese haft sen hon var 6 månader gammal. I år blir hon 12 år. Hur känner jag mig i dag? När vi kommer in i stallet plockar vi fram täcken som läggs ut på golvet och vi slår oss ned. Therese berättar lite om Mini, hur en behandling går till och vad vi ska tänka på. Hon poängterar hur viktigt det är att vara i nuet, att det är bra om vi, för Minis skull, kan slappna av och sänka vår energi. ”Fokus för stunden är att bli avslappnad” säger Therese och börjar känna igenom Mini. Hon ber oss känna igenom våra kroppar och fråga oss hur kroppen känns just i dag och om det är något den behöver samtidigt som hon stryker med händerna över hela Minis kropp och frågar henne samma sak. |  |
Ortobionomi
Therese berättar att Mini kommer få en behandling som kallas ortobionomi, som är en sorts mjuk kiropraktik. Hon börjar jobba längsmed ryggraden och släpper på små spänningar som finns där. Therese förklarar att en kropp är levande, det finns alltid något att jobba med. Hon hittar spänningar i ländryggen på Mini och berättar att om det var en kunds häst så hade hon frågat hur hästen känns i träningen, vad ni tränar för något, hur människan känner sig i ländryggen. Väldigt ofta så blir det spänningar på samma ställe på häst och ryttare. För att underlätta för hästen att släppa i ländryggen kan även ägaren eller den som håller på mycket med hästen lägga sitt fokus på sin egen länd och slappna av där. Therese berättar att vissa personer inte alls förstår vad som menas med det eller varför det skulle vara bra, medan vissa andra anser att det är självklart att det också kan vara deras kropp som har problem och inte bara hästen. Att det finns en nyfikenhet och förståelse för att vi är sammankopplade med varandra, i människa– hästrelationen.
Therese berättar att Mini kommer få en behandling som kallas ortobionomi, som är en sorts mjuk kiropraktik. Hon börjar jobba längsmed ryggraden och släpper på små spänningar som finns där. Therese förklarar att en kropp är levande, det finns alltid något att jobba med. Hon hittar spänningar i ländryggen på Mini och berättar att om det var en kunds häst så hade hon frågat hur hästen känns i träningen, vad ni tränar för något, hur människan känner sig i ländryggen. Väldigt ofta så blir det spänningar på samma ställe på häst och ryttare. För att underlätta för hästen att släppa i ländryggen kan även ägaren eller den som håller på mycket med hästen lägga sitt fokus på sin egen länd och slappna av där. Therese berättar att vissa personer inte alls förstår vad som menas med det eller varför det skulle vara bra, medan vissa andra anser att det är självklart att det också kan vara deras kropp som har problem och inte bara hästen. Att det finns en nyfikenhet och förståelse för att vi är sammankopplade med varandra, i människa– hästrelationen.
Väl sammankopplade ekipage
Ytterligare en indikation på hur sammankopplade häst och människa kan vara får vi när Therese berättar om hur det var när hon började lära sig olika behandlingsmetoder. Det var nämligen så att både hon och Mini hade jättesvårt att ta emot behandlingar. De kämpade mot, kunde inte slappna av, Mini kunde inte stå stilla, Therese sparkade efter massören med mera. När Therese började jobba mer med sin kropp och till slut kunde slappna av genom behandlingarna kunde även Mini göra det. Under vårt besök står Mini och halvsover under nästan hela behandlingen. Medan Mini gäspar av behandlingen berättar Therese att gäspningar, tuggande, smaskande eller om hästen slickar sig runt munnen betyder det att spänningen håller på att släppa.
Ditt nya life mission, hålla ihop fingrarna
Som avslutning på behandlingen får vi vara med och göra ett muskeltest som bland annat används inom kinesiologi. En i taget får komma fram till Mini och Therese. Hon berättar att den arm vi är starkast i, där pressar vi ihop långfinger och tumme så hårt vi bara kan. ”Tänk dig att det är ditt enda life mission, att pressa ihop de fingrarna!” Hon tar handen och lägger mot sin egen mage. Sen stryker hon över olika ställen på Minis kropp. En strykning och sen försöker hon sära på fingrarna. Tro mig eller ej, men på vissa ställen är det totalt omöjligt att hålla ihop fingrarna! Och där finns det en spänning. Therese berättar att man kan göra detta testa på sig själv också för att leta efter spänningar eller kanske ta reda på vilken mat du bör eller inte bör äta. Det du gör då är att du pressar ihop långfinger och tumme på den starkaste handen, lägger den andra handen på exempelvis ett mjölpaket och frågar dig själv om du bör äta detta. Sen försöker du sära på fingrarna genom att dra ett finger mellan. Om du kan sära på dem så bör du inte äta det. Detta test är ett bra komplement till andra undersökningsmetoder för att hitta spänningar och obalanser i hästens kropp.
Ytterligare en indikation på hur sammankopplade häst och människa kan vara får vi när Therese berättar om hur det var när hon började lära sig olika behandlingsmetoder. Det var nämligen så att både hon och Mini hade jättesvårt att ta emot behandlingar. De kämpade mot, kunde inte slappna av, Mini kunde inte stå stilla, Therese sparkade efter massören med mera. När Therese började jobba mer med sin kropp och till slut kunde slappna av genom behandlingarna kunde även Mini göra det. Under vårt besök står Mini och halvsover under nästan hela behandlingen. Medan Mini gäspar av behandlingen berättar Therese att gäspningar, tuggande, smaskande eller om hästen slickar sig runt munnen betyder det att spänningen håller på att släppa.
Ditt nya life mission, hålla ihop fingrarna
Som avslutning på behandlingen får vi vara med och göra ett muskeltest som bland annat används inom kinesiologi. En i taget får komma fram till Mini och Therese. Hon berättar att den arm vi är starkast i, där pressar vi ihop långfinger och tumme så hårt vi bara kan. ”Tänk dig att det är ditt enda life mission, att pressa ihop de fingrarna!” Hon tar handen och lägger mot sin egen mage. Sen stryker hon över olika ställen på Minis kropp. En strykning och sen försöker hon sära på fingrarna. Tro mig eller ej, men på vissa ställen är det totalt omöjligt att hålla ihop fingrarna! Och där finns det en spänning. Therese berättar att man kan göra detta testa på sig själv också för att leta efter spänningar eller kanske ta reda på vilken mat du bör eller inte bör äta. Det du gör då är att du pressar ihop långfinger och tumme på den starkaste handen, lägger den andra handen på exempelvis ett mjölpaket och frågar dig själv om du bör äta detta. Sen försöker du sära på fingrarna genom att dra ett finger mellan. Om du kan sära på dem så bör du inte äta det. Detta test är ett bra komplement till andra undersökningsmetoder för att hitta spänningar och obalanser i hästens kropp.
 |  |
Även hästar har sämre dagar
Till sist går vi ut till ridbanan och Therese försöker leka i gång Mini. Dock är hon extremt trött i dag och säger nej på de flesta frågor om vad de ska hitta på. Lite lek och bus blir det, några små stegringar, lite akademisk ridkonst, träning på att följa rörelser men mestadels blir det bara en lång gosstund. Therese pratar om hur viktigt det är att lyssna på hästen och ta hänsyn till vad den vill och om den kanske inte vill träna alls en dag. Mini får gå tillbaka ut till kompisen i hagen, vi stannar en stund och gosar med hästarna och åker sen till Therese behandlingslokal där vi har själva intervjun.
Till sist går vi ut till ridbanan och Therese försöker leka i gång Mini. Dock är hon extremt trött i dag och säger nej på de flesta frågor om vad de ska hitta på. Lite lek och bus blir det, några små stegringar, lite akademisk ridkonst, träning på att följa rörelser men mestadels blir det bara en lång gosstund. Therese pratar om hur viktigt det är att lyssna på hästen och ta hänsyn till vad den vill och om den kanske inte vill träna alls en dag. Mini får gå tillbaka ut till kompisen i hagen, vi stannar en stund och gosar med hästarna och åker sen till Therese behandlingslokal där vi har själva intervjun.
Massageterapeut med intresse för möten
Vi börjar intervjun med att Therese får berätta om sig själv och Mini. Therese är 28 år och arbetar med människor och hästar. Hon är väldigt intresserad av möten - mellan människor, människa och häst, med sig själv och med själva livet. Hon är i grunden massageterapeut på häst och människa men har sedan gått flera vidareutbildningar. Hon jobbar med att människor skall må bra i kroppen, i sig själva och tillsammans med hästar. Hon hittar, medvetandegör och löser upp spänningar samt försöker hitta orsaken till spänningarna. Hon har även en del samtal med sina kunder.
Blockeringar på alla nivåer
I sitt arbete med friskvård jobbar Therese mycket med spänningar och blockeringar. Hon kan känna och behandla blockeringar mentalt, på energinivå i våra energifält och i den fysiska muskelcellen. Hon jobbar på alla nivåer däremellan. För att hitta en spänning känner hon och arbetar med sina händer, dels så kan hon känna dem genom att det är knutar eller stelheter, hon kan känna om ett område ger ifrån sig kyla eller värme och hon kan se det genom att studera andning och reaktioner från patienten. Hennes behandlingsmetoder är djupgående eller lätt massage, akupressur, healing och ortobionomi som är en sorts mjuk kiropraktik. Hon använder även rött och infrarött ljus samt använder heta stenar på människor. När hon behandlar människor kan hon även använda sig av visualiseringsövningar, mindfulness och samtal. Förutom behandlingarna håller hon i kurser, föreläsningar och workshops inom olika ämnen, bland annat body awareness. Hon har en väldigt varierande kundkrets, men deras gemensamma nämnare är ett intresse för hälsa. Det är en hel del ryttare som söker sig till henne och även personer som är mitt uppe i livet och behöver få tid för sig själva.
Vi börjar intervjun med att Therese får berätta om sig själv och Mini. Therese är 28 år och arbetar med människor och hästar. Hon är väldigt intresserad av möten - mellan människor, människa och häst, med sig själv och med själva livet. Hon är i grunden massageterapeut på häst och människa men har sedan gått flera vidareutbildningar. Hon jobbar med att människor skall må bra i kroppen, i sig själva och tillsammans med hästar. Hon hittar, medvetandegör och löser upp spänningar samt försöker hitta orsaken till spänningarna. Hon har även en del samtal med sina kunder.
Blockeringar på alla nivåer
I sitt arbete med friskvård jobbar Therese mycket med spänningar och blockeringar. Hon kan känna och behandla blockeringar mentalt, på energinivå i våra energifält och i den fysiska muskelcellen. Hon jobbar på alla nivåer däremellan. För att hitta en spänning känner hon och arbetar med sina händer, dels så kan hon känna dem genom att det är knutar eller stelheter, hon kan känna om ett område ger ifrån sig kyla eller värme och hon kan se det genom att studera andning och reaktioner från patienten. Hennes behandlingsmetoder är djupgående eller lätt massage, akupressur, healing och ortobionomi som är en sorts mjuk kiropraktik. Hon använder även rött och infrarött ljus samt använder heta stenar på människor. När hon behandlar människor kan hon även använda sig av visualiseringsövningar, mindfulness och samtal. Förutom behandlingarna håller hon i kurser, föreläsningar och workshops inom olika ämnen, bland annat body awareness. Hon har en väldigt varierande kundkrets, men deras gemensamma nämnare är ett intresse för hälsa. Det är en hel del ryttare som söker sig till henne och även personer som är mitt uppe i livet och behöver få tid för sig själva.
Mini – kompisen och kollegan
”Mini är min kompis och ibland kollega” börjar Therese att berätta om henne. Hon fortsätter berätta att hon är en liten ponny, fast hon är stor i vem hon anser sig vara. Man får inte säga till henne att hon är liten! Mini är väldigt bra på närvaro, att spegla människor och visa hur närvarande vi är. Om man skall ha en bra kommunikation med henne är det 100% närvaro som gäller, annars blir maten mer intressant. Ibland jobbar Therese och Mini tillsammans med barn. De börjar på marken och bygger upp en relation som de sen tar med sig upp på ryggen.
Gunghästen Brunte, hästrädsla och Bella
Vi fortsätter fråga hur hon tagit sig dit hon är i dag och får ett lite oväntat svar på när hästarna kom in i hennes liv. ”Min första häst var en gunghäst” berättar Therese. Brunte, som gunghästen heter, var hennes första häst eftersom hon borstade, mockade, red och körde honom precis som med en vanlig häst. Hon berättar också att han ännu finns kvar.
När Therese var 7 år började hon på ridskola. ”Jag var jätterädd, jag grät varje gång jag skulle till ridskolan!” Men något höll henne kvar där och fick henne att fortsätta. När hon var 9 år flyttade hennes familj ut på landet och köpte en shettis, Bella. Bella var inte som andra shettisar, hon var genomsnäll! Tack vare henne fick Therese tillbaka sitt förtroende till hästar. Tillsammans med en kompis och hennes shettis tältade de i hagen, red, umgicks och tog sen varsitt föl på dem. När Therese växte ur Bella fick hon en 3-årig fjording, även han var genomsnäll. Dock så såldes han efter några år när Therese tappade intresset för hästar.
”Mini är min kompis och ibland kollega” börjar Therese att berätta om henne. Hon fortsätter berätta att hon är en liten ponny, fast hon är stor i vem hon anser sig vara. Man får inte säga till henne att hon är liten! Mini är väldigt bra på närvaro, att spegla människor och visa hur närvarande vi är. Om man skall ha en bra kommunikation med henne är det 100% närvaro som gäller, annars blir maten mer intressant. Ibland jobbar Therese och Mini tillsammans med barn. De börjar på marken och bygger upp en relation som de sen tar med sig upp på ryggen.
Gunghästen Brunte, hästrädsla och Bella
Vi fortsätter fråga hur hon tagit sig dit hon är i dag och får ett lite oväntat svar på när hästarna kom in i hennes liv. ”Min första häst var en gunghäst” berättar Therese. Brunte, som gunghästen heter, var hennes första häst eftersom hon borstade, mockade, red och körde honom precis som med en vanlig häst. Hon berättar också att han ännu finns kvar.
När Therese var 7 år började hon på ridskola. ”Jag var jätterädd, jag grät varje gång jag skulle till ridskolan!” Men något höll henne kvar där och fick henne att fortsätta. När hon var 9 år flyttade hennes familj ut på landet och köpte en shettis, Bella. Bella var inte som andra shettisar, hon var genomsnäll! Tack vare henne fick Therese tillbaka sitt förtroende till hästar. Tillsammans med en kompis och hennes shettis tältade de i hagen, red, umgicks och tog sen varsitt föl på dem. När Therese växte ur Bella fick hon en 3-årig fjording, även han var genomsnäll. Dock så såldes han efter några år när Therese tappade intresset för hästar.
”Bara namnet säger mycket om hur han var”
Det dröjde bara 3 månader innan Therese skaffade en ny häst, längre än så kunde hon inte vara utan det. Den här gången blev det en korsning mellan arab och halvblod, tidigare hopphäst på 16 år. Hans namn sa väldigt mycket om honom, Mr Jojo var mer i luften än på marken. Han var inte alls som de lugna och snälla hästar Therese haft innan och inget av det hon lärt sig på ridskolan fungerade på honom. I början lyssnade hon inte och hade en väldigt hård attityd, men eftersom tanken var att de skulle åka på träningar och hon inte fick på honom på transporten så blev hon tvungen att tänka om, dessutom hade hon vid det laget fått flera skador från avramlingar eller då han sprungit över henne. Therese hittade Monty Roberts och tränade Join-up med Mr Jojo, vilket fungerade väldigt bra. Stallet var den trygga zonen och när han gjorde fel skickades han ut från stallet och ut från gården. Som tur var låg stallet långt från vägen. När han sänkte huvudet, tuggade och var lugn fick han komma tillbaka. Detta fungerade så bra att hon bland annat kunde lasta honom och gå promenader lösa. I och med detta insåg hon även hur viktigt det var med hennes egna mående och inställning när hon var tillsammans med hästen.
Therese tog med sig Mr Jojo till en clinic för Perry Wood med en relativt klar bild över vad de skulle jobba med den helgen. Men istället för att jobba med det hon trodde stod hon hela helgen i paddocken och grät medan Perry Wood frågade om olika saker. I takt med att Therese grät och släppte på spänningar kunde även Jojo slappna av, sänka huvudet och landa här och nu. Den clinicen blev en viktig vändpunkt i vad mötet och relationen till hästarna kunde vara och tillföra i det övriga livet.
Häst-aupair
Therese hästresa fortsatte sedan vidare till England som häst-aupair när hon var 19 år. Hon hamnade i ett dressyrstall, men trivdes inte alls. Det var en hård miljö och man var hård mot hästarna, det kändes helt enkelt fel. Hon fortsatte vidare till Lanzarote, en ö där det egentligen inte ens växer ordentligt med gräs, men det fanns ett turridningsstall med 20 hästar. Där fick hon verkligen inse hur viktigt det var med rätt utrustning och träning för att hästarna skulle hålla. Att bära turister på 120 kilo uppe i bergen kräver förberedelse och kunskap. Hon fortsatte sen vidare till Spanien där hon fick vara med P.R.E.-hingstar. Den första veckan där tillbringades i en rundcorall för att hon försökte stanna hästen på fel sätt, hon använde händerna istället för sätet. Förutom dessa resor hade hon praktik hos en veterinär där hon insåg att det var friskvård och inte den redan uppkomna skadan som hon ville arbeta med. Alla dessa händelser, möten och hästar har lett fram till att hon vågade söka mer kunskap och förståelse inom friskvård, hälsa och alternativa vägar att vara och träna tillsammans med hästarna.
Det dröjde bara 3 månader innan Therese skaffade en ny häst, längre än så kunde hon inte vara utan det. Den här gången blev det en korsning mellan arab och halvblod, tidigare hopphäst på 16 år. Hans namn sa väldigt mycket om honom, Mr Jojo var mer i luften än på marken. Han var inte alls som de lugna och snälla hästar Therese haft innan och inget av det hon lärt sig på ridskolan fungerade på honom. I början lyssnade hon inte och hade en väldigt hård attityd, men eftersom tanken var att de skulle åka på träningar och hon inte fick på honom på transporten så blev hon tvungen att tänka om, dessutom hade hon vid det laget fått flera skador från avramlingar eller då han sprungit över henne. Therese hittade Monty Roberts och tränade Join-up med Mr Jojo, vilket fungerade väldigt bra. Stallet var den trygga zonen och när han gjorde fel skickades han ut från stallet och ut från gården. Som tur var låg stallet långt från vägen. När han sänkte huvudet, tuggade och var lugn fick han komma tillbaka. Detta fungerade så bra att hon bland annat kunde lasta honom och gå promenader lösa. I och med detta insåg hon även hur viktigt det var med hennes egna mående och inställning när hon var tillsammans med hästen.
Therese tog med sig Mr Jojo till en clinic för Perry Wood med en relativt klar bild över vad de skulle jobba med den helgen. Men istället för att jobba med det hon trodde stod hon hela helgen i paddocken och grät medan Perry Wood frågade om olika saker. I takt med att Therese grät och släppte på spänningar kunde även Jojo slappna av, sänka huvudet och landa här och nu. Den clinicen blev en viktig vändpunkt i vad mötet och relationen till hästarna kunde vara och tillföra i det övriga livet.
Häst-aupair
Therese hästresa fortsatte sedan vidare till England som häst-aupair när hon var 19 år. Hon hamnade i ett dressyrstall, men trivdes inte alls. Det var en hård miljö och man var hård mot hästarna, det kändes helt enkelt fel. Hon fortsatte vidare till Lanzarote, en ö där det egentligen inte ens växer ordentligt med gräs, men det fanns ett turridningsstall med 20 hästar. Där fick hon verkligen inse hur viktigt det var med rätt utrustning och träning för att hästarna skulle hålla. Att bära turister på 120 kilo uppe i bergen kräver förberedelse och kunskap. Hon fortsatte sen vidare till Spanien där hon fick vara med P.R.E.-hingstar. Den första veckan där tillbringades i en rundcorall för att hon försökte stanna hästen på fel sätt, hon använde händerna istället för sätet. Förutom dessa resor hade hon praktik hos en veterinär där hon insåg att det var friskvård och inte den redan uppkomna skadan som hon ville arbeta med. Alla dessa händelser, möten och hästar har lett fram till att hon vågade söka mer kunskap och förståelse inom friskvård, hälsa och alternativa vägar att vara och träna tillsammans med hästarna.
Att vara tillsammans
Med Mini har träningen varierat en hel del genom åren. Just nu tränar de mycket på att göra saker tillsammans, exempelvis ta ett steg tillsammans eller andas tillsammans. Mini tycker väldigt mycket om att ha kul och släppa loss. Hon älskar trickträning, att stegra, hoppa eller busa i skogen. ”Det vi gör det gör vi tillsammans och båda får ut något av det” har Therese som grundtanke i träningen. Främst Mini vill att det ska vara mycket variation och de varierar mellan AR, trickträning, frihetsdressyr, tömkörning, körning, promenader och joggingturer. De lite tråkigare övningarna blandas in i leken.
Hästskolan
Hästskolan är något som växt fram genom åren med olika hästar och filosofier. Therese berättar att ”Jag vill inte att alla ska gå den långa vägen jag gick. Jag skulle vilja bidra till ett annat sätt att få vara med hästar. Fokus är inte ridningen, fokus är hästen och oss tillsammans och sen är bonusen att få rida”. Therese vill visa andra att det finns flera sätt att vara med hästar på.
De första åren med Hästskolan var det ganska små barn som var med, i åldrarna 3-6 år. Det var främst en önskan från deras föräldrar att de skulle få mer än det som den vanliga ridskolan erbjuder. Nu har det även kommit lite äldre barn och tonåringar som söker lugnet och närvaron samt en plats där saker som kläder och utseende inte spelar någon roll, man är älskad för den man är.
Med Mini har träningen varierat en hel del genom åren. Just nu tränar de mycket på att göra saker tillsammans, exempelvis ta ett steg tillsammans eller andas tillsammans. Mini tycker väldigt mycket om att ha kul och släppa loss. Hon älskar trickträning, att stegra, hoppa eller busa i skogen. ”Det vi gör det gör vi tillsammans och båda får ut något av det” har Therese som grundtanke i träningen. Främst Mini vill att det ska vara mycket variation och de varierar mellan AR, trickträning, frihetsdressyr, tömkörning, körning, promenader och joggingturer. De lite tråkigare övningarna blandas in i leken.
Hästskolan
Hästskolan är något som växt fram genom åren med olika hästar och filosofier. Therese berättar att ”Jag vill inte att alla ska gå den långa vägen jag gick. Jag skulle vilja bidra till ett annat sätt att få vara med hästar. Fokus är inte ridningen, fokus är hästen och oss tillsammans och sen är bonusen att få rida”. Therese vill visa andra att det finns flera sätt att vara med hästar på.
De första åren med Hästskolan var det ganska små barn som var med, i åldrarna 3-6 år. Det var främst en önskan från deras föräldrar att de skulle få mer än det som den vanliga ridskolan erbjuder. Nu har det även kommit lite äldre barn och tonåringar som söker lugnet och närvaron samt en plats där saker som kläder och utseende inte spelar någon roll, man är älskad för den man är.
Beatrice Rudberg
RSS Feed
