Är man på Gotland och intresserar sig för alternativ hästhållning så är Lojsta hed nästan ett måste att besöka, så självklart blev vårt första besök där. Russflocken på Lojsta hed är det närmaste en vildhästflock man kommer i Sverige, russen lever ett liv långt ifrån boxar, sadlar och täcken. De föl som inte blir sålda föds, lever och dör i de sammanlagt 650 hektar stora skogshagarna på Lojsta hed, utan att någonsin stå inne i ett stall, eller ens en ligghall. Att en ligghall finns är annars ett krav för att få ha hästar på lösdrift året runt, men Lojsta hed har dispens från den regeln. Istället för ligghallar söker russen vid stormigt väder skydd i de områden med tätare skog som finns i hagen, och får på så sätt skydd mot väder och vind.
Safari i gotländsk skog Vi har bokat tid för att få en guidad rundtur av tillsyningsmannen på Lojsta Hed, Ingvar Andersson. Han berättar att från juli och ett par månader framåt tar han inte emot några besökare för rundturer, hästarna är för svåra att hitta. Vi har turen att komma i mitten av juni. Vi får hoppa in i hans bil och åker in i den hagen där russen nu går. Medan vi slingrar oss fram längs skogsvägen känns det nästan som om vi vore på safari! Har du kanske tänkt dig att det bara är att gå in i hagen och gå en kort bit för att hitta russen? Nja, det stämmer inte riktigt med verkligheten. Vi fick åka en ganska bra stund innan vi fick syn på de första russen. Det var ett sto med sin årsgamla dotter och ett nytt föl från i år. Vi stannar till för att fota och filma och följer efter den lilla familjen en bit in i skogen innan vi återvänder till bilen. Efter att ha åkt en bit till får vi syn på fler russ. Det visar sig att vi har sådan enorm tur att nästan hela flocken är samlad på ett ställe. I flocken finns omkring 50 ston och på sommaren går antalet djur upp till omkring 80 när alla fölen kommer. I maj släpps hingsten in i flocken och han går kvar några månader. En särskild grupp personer arbetar med att välja ut en bra hingst och man har vanligtvis inte samma hingst under flera år, men undantag har gjorts. Till exempel Duktig gick på heden under 3 år, 2006-2008. I år går Gulldis 635 med flocken. |
Stillheten i flocken
Att gå omkring bland 60-70 hästar är en magisk känsla! Mitt bland grönska, fågelkvitter, tallar och ormbunkar finns de där. Några äter, andra kliar varandra, några ligger ner och vilar, Gulldis står i utkanten av flocken och håller koll, några föl busar med varandra, hästarna gnäggar. Överallt finns russ i de vanligaste färgerna, vackra fuxar, några svarta och mörkbruna och de allra flesta är bruna med ljusa mular som ser ut som om de blivit stoppade i en påse mjöl, därav namnet mjölmule. De flesta hästarna vill inte att man kommer för nära, några av stona skyddar sina föl när vi närmar oss. En del går iväg från oss, medan några nyfikna unghästar kommer fram för att spana in besökarna, men de allra flesta hästarna står kvar och fortsätter med vad de håller på med trots att vi närmar oss. Att gå omkring bland hästarna ger en lugn och stillsam känsla, det är så oerhört fridfullt samtidigt som det alltid händer något! Ingvar går omkring och kollar vilka hästar som finns där och så att allt är som vanligt. Birgitta Cramér kommer dit efter en stund och hon och Ingvar står och diskuterar de hästar de sett och om det är någon de inte har sett. Jag fascineras enormt över hur de ser skillnad på stona, de flesta är ju bruna i samma färg och utan några tecken som skiljer dem åt! Det är ännu några ston kvar som ska föla och något av dessa ston har inte synts till. Kanske hon har gått iväg för att föla på ett ställe en bit från flocken?
Att gå omkring bland 60-70 hästar är en magisk känsla! Mitt bland grönska, fågelkvitter, tallar och ormbunkar finns de där. Några äter, andra kliar varandra, några ligger ner och vilar, Gulldis står i utkanten av flocken och håller koll, några föl busar med varandra, hästarna gnäggar. Överallt finns russ i de vanligaste färgerna, vackra fuxar, några svarta och mörkbruna och de allra flesta är bruna med ljusa mular som ser ut som om de blivit stoppade i en påse mjöl, därav namnet mjölmule. De flesta hästarna vill inte att man kommer för nära, några av stona skyddar sina föl när vi närmar oss. En del går iväg från oss, medan några nyfikna unghästar kommer fram för att spana in besökarna, men de allra flesta hästarna står kvar och fortsätter med vad de håller på med trots att vi närmar oss. Att gå omkring bland hästarna ger en lugn och stillsam känsla, det är så oerhört fridfullt samtidigt som det alltid händer något! Ingvar går omkring och kollar vilka hästar som finns där och så att allt är som vanligt. Birgitta Cramér kommer dit efter en stund och hon och Ingvar står och diskuterar de hästar de sett och om det är någon de inte har sett. Jag fascineras enormt över hur de ser skillnad på stona, de flesta är ju bruna i samma färg och utan några tecken som skiljer dem åt! Det är ännu några ston kvar som ska föla och något av dessa ston har inte synts till. Kanske hon har gått iväg för att föla på ett ställe en bit från flocken?
Var nära att dö ut
Ingvar berättar att stona kommer från 6 olika stammar. I början av 1900-talet när man började bevara rasen på heden så var det endast ett fåtal skogsruss kvar. Från dessa hästar stammar de flesta russen idag. Vi frågar om gotlandsrussen är helt renrasiga och efter en stunds diskuterande kommer Birgitta och Ingvar fram till att russen inte är helt renrasiga, andra raser har blandats in för att det inte skulle bli för mycket inavel. Bland annat welshponny finns i gotlandsrussens blod.
Håller familjen nära
Att få se så många hästar på en gång som vi fick möjlighet till är ovanligt. Ingvar berättar att russen vanligtvis går i små familjeflockar med närmaste familjen omkring sig. Kanske mor, dotter och barnbarn. De äldre stona som inte längre kan få föl brukar hålla till i egna grupper. Ibland händer det att något av dessa äldre ston tar ett föl från ett sto som kanske fått sitt första föl och inte är så erfaren. Då behöver Ingvar och de andra som har hästar på heden fort rycka in och skilja mamman och fölet från flocken tills fölet börjar dia. Efter det brukar det vara lugnt att släppa ihop dem med flocken igen.
Ingvar berättar att stona kommer från 6 olika stammar. I början av 1900-talet när man började bevara rasen på heden så var det endast ett fåtal skogsruss kvar. Från dessa hästar stammar de flesta russen idag. Vi frågar om gotlandsrussen är helt renrasiga och efter en stunds diskuterande kommer Birgitta och Ingvar fram till att russen inte är helt renrasiga, andra raser har blandats in för att det inte skulle bli för mycket inavel. Bland annat welshponny finns i gotlandsrussens blod.
Håller familjen nära
Att få se så många hästar på en gång som vi fick möjlighet till är ovanligt. Ingvar berättar att russen vanligtvis går i små familjeflockar med närmaste familjen omkring sig. Kanske mor, dotter och barnbarn. De äldre stona som inte längre kan få föl brukar hålla till i egna grupper. Ibland händer det att något av dessa äldre ston tar ett föl från ett sto som kanske fått sitt första föl och inte är så erfaren. Då behöver Ingvar och de andra som har hästar på heden fort rycka in och skilja mamman och fölet från flocken tills fölet börjar dia. Efter det brukar det vara lugnt att släppa ihop dem med flocken igen.
Det naturliga urvalet
Vi blir såklart nyfikna hur det går att ha hästarna i ett vilt tillstånd på detta sätt, blir de aldrig sjuka eller skadade? Nej, svarar Ingvar på det. Ibland kan de få hovbölder, men förutom det håller de sig friska och skadefria. Ett par tusen år med naturligt urval har gjort sitt och ser till att de starkaste överlever! Ingvar fortsätter berätta att hovarna verkas två gånger/år. Det bästa vore om hästarna kan slita ner hovarna själva, men de går inte tillräckligt mycket på hård mark för att det skall vara möjligt. Vår nästa fråga blir hur länge hästarna går på heden. De ston som beslutas att gå kvar går där hela livet. När de för andra året i rad inte har fått något föl så tas de in för kontroll hos veterinär om de kan ha tur att ha blivit dräktiga. Om inte så får stoet avsluta sitt liv och begravs på heden där hon är född.
Vi blir såklart nyfikna hur det går att ha hästarna i ett vilt tillstånd på detta sätt, blir de aldrig sjuka eller skadade? Nej, svarar Ingvar på det. Ibland kan de få hovbölder, men förutom det håller de sig friska och skadefria. Ett par tusen år med naturligt urval har gjort sitt och ser till att de starkaste överlever! Ingvar fortsätter berätta att hovarna verkas två gånger/år. Det bästa vore om hästarna kan slita ner hovarna själva, men de går inte tillräckligt mycket på hård mark för att det skall vara möjligt. Vår nästa fråga blir hur länge hästarna går på heden. De ston som beslutas att gå kvar går där hela livet. När de för andra året i rad inte har fått något föl så tas de in för kontroll hos veterinär om de kan ha tur att ha blivit dräktiga. Om inte så får stoet avsluta sitt liv och begravs på heden där hon är född.
Om närkontakt önskas
På vintern fodras hästarna med hö och blir då mer vana vid människor. Vill man garantera att få se russen på nära håll kan det vara en fördel att komma mellan november-maj då hästarna ännu är vana vid människor. Eller så kommer man när hästarna drivs ihop vilket sker 5 gånger/år. I maj/juni när hingsten släpps ut i flocken, i juli vid premieringen, i november när fölen skiljs från flocken, månadsskiftet april/maj och i december för hovvård. Då samlas frivilliga och bildar en kedja genom skogen fram till fållorna.
Föl från heden
Varje år föds cirka 30 föl på heden och de flesta säljs. Är man intresserad av ett russ som växt upp under de bästa förhållanden bör man absolut kolla in de som är till salu! Nästa gång det kommer någon hingst med speciell färg till heden lär jag inte vara sen att boka ett föl!;)
På vintern fodras hästarna med hö och blir då mer vana vid människor. Vill man garantera att få se russen på nära håll kan det vara en fördel att komma mellan november-maj då hästarna ännu är vana vid människor. Eller så kommer man när hästarna drivs ihop vilket sker 5 gånger/år. I maj/juni när hingsten släpps ut i flocken, i juli vid premieringen, i november när fölen skiljs från flocken, månadsskiftet april/maj och i december för hovvård. Då samlas frivilliga och bildar en kedja genom skogen fram till fållorna.
Föl från heden
Varje år föds cirka 30 föl på heden och de flesta säljs. Är man intresserad av ett russ som växt upp under de bästa förhållanden bör man absolut kolla in de som är till salu! Nästa gång det kommer någon hingst med speciell färg till heden lär jag inte vara sen att boka ett föl!;)
Beatrice Rudberg
De flesta bilderna är från ett tidigare besök på heden, maj 2015
De flesta bilderna är från ett tidigare besök på heden, maj 2015