Hästresan
  • Hem
  • Vad är hästresan?
    • Vilka är vi?
    • Bakgrund
  • Företagen vi besöker
  • Artiklar från besöken
  • Sponsring
    • Våra sponsorer
  • Kontakt
    • Tidigare nyhetsbrev
  • Butik
  • Filmer från besöken

Mobbing inom hästsporten

11/7/2015

3 Comments

 

Mobbing inom hästsporten är ett ämne som vi på Hästresan tycker uppmärksammas alldeles för lite. Alltför många hästmänniskor känner sig kränkta eller illa behandlade av andra, och att trycka ner andra för vad de väljer att göra med sina hästar har blivit vardag för vissa. Evelinn Bladström, 18 år är en av de som känt sig illa behandlad av andra hästmänniskor på grund av hur hon valt att vara med sin häst. Under vårt besök berättar hon om detta ämne, samt om vad hon och haflingern Loni håller på med.

Picture
Egen vilja, egna val
Vi blir hämtade av Evelinn och hennes mamma och åker tillsammans till stallet där vi tar oss ut i hagen där Loni och hennes hästkompisar går. Loni får lite ompyssling efter att hon fått en spark av en av de andra hästarna. Sen visar de upp lite trick tillsammans, flema, vinka, buga och bergsgeten. Det märks på Loni att hon har chansen att välja själv vad hon vill göra, hon tvingas inte till något utan gör sitt bästa för dagen.
​
En före detta tävlingsryttare
Ända sen Evelinn började rida var hon helt bestämd på att det var hoppning hon ville hålla på med och hon tävlade i hoppning 2009-2012. Under den tiden red hon varje dag och det var sällan Loni hade vila. Hon hade några kompisar som höll på med alternativt, vilket hon tyckte var fånigt. Flera saker fick till slut Evelinn att ändra sig, bland annat en olycka då Loni hoppade över bomen i transporten. Under en hopptävling kände hon att detta inte var roligt längre. Hon hoppade två av klasserna men strök sig från den sista. Evelinn berättar för oss att hon kände på Loni att hon inte tyckte det var roligt och då blev det inte roligt för henne heller. Under tiden de gick över till att bli mer alternativa försökte Evelinn tänka sig in i hur hon hade velat ha det om hon var häst och gick mycket på magkänsla. Men självklart var det forskning som stöttade hennes åsikter. I dag, 4 år senare, rider de bettlöst, med halsring, mycket ridning i skogen, har påbörjat en inkörning, pysslar med akademisk ridkonst och gör lite allt möjligt som faller dem in. Evelinn beskriver sig själv som att inte längre vara en hoppryttare, men det är inte heller bara trickträning hon är intresserad av.
Picture

Förändring till det bättre
Vi frågar såklart om hon märkt någon skillnad på Loni sen hon ändrade inställning. Evelinn berättar att haflingerstoet är mycket gladare, tycker träning är rolig och hon känner sig inte tvingad till något. Under denna resa har gramantyglar, bett, sporrar och allt annat sådant tagits bort och Loni har ändrats mycket till det positiva.
I början tyckte Evelinn att detta med bettlöst var fjantigt, självklart ska man ha bett och Loni hade ju alltid gått på bett. Så varför byta? Men till sist bestämde hon sig för att prova det hon hade hemma, ett hackamore och när det gav bra resultat bestämde hon sig för att fortsätta. Efter det har olika bettlösa varianter testats, så som sidepull, halsring och indianhackamore.

Picture
Picture

Bettlös Hästsport
Sedan ett tag tillbaka har Evelinn ihop med Klara Forsström, Marie Sjöberg och Jonna Lövros drivit gruppen Bettlös hästsport på facebook. De har bland annat haft en namninsamling för att tillåta bettlöst på tävlingar. Det är över 1500 personer som har skrivit på, men tyvärr har ridsportförbundet ännu inte ändrat sig angående bettlöst-frågan. Ett framsteg var dock att kandar inte längre är obligatoriskt i de högre klasserna. Vi frågar mer om bettlöst och Evelinn anser att det är fel att det är ett bett som stoppar ekipage att delta i vissa tävlingar. Det blir en sorts utfrysning. Precis som att vissa hästar behöver gå på ett särskilt bett för att trivas finns det även de hästar som trivs bäst utan bett. Många anser att bett är till för att kontrollera hästen, men vad gör man egentligen på en tävling om ens enda kontroll är ett bett? Gruppen Bettlös hästsport vill ändra på detta, de vet att det finns så otroligt många skickliga ryttare som rider bettlöst och dessa skall ha samma rätt att tävla. Evelinn anser att man borde ha rätt att välja själv, det finns så mycket bett att välja mellan men det är ett sådant tabu kring bettlöst.

Picture

​Utfryst för sitt val
Sen Evelinn bytte träningsmetod har hon blivit bemött på lite olika sätt. Hennes gamla träningskompisar fortsatte fråga om hon skulle med och träna eller tävla så hon fick flera gånger förklara att hon hade slutat. I somras, strax efter vårt besök blev hon tvungen att flytta från det stall hon stod i då av anledningen att det var fjantigt att vara med sin häst på det vis hon hade valt. De ansåg inte att hon tränade Loni, hon bara lekte med hästen. Evelinn påpekar hur viktigt det är att alla har olika hästsyn och man måste respektera varandra. Hon blev portad från ridhuset och ridbanan i det dåvarande stallet eftersom det ansågs farligt att ha hästen lös och trickträna. Inte ens när hon var själv i ridhuset och alla andra hästar stod inne fick hon ha Loni lös. Löshoppning var tillåtet, men inget annat. Evelinn fick inte heller rida utan utrustning utan var tvungen att ha träns. Hon fortsatte berätta om en massa andra konstiga regler medan vi sitter stumma av förvåning. Denna utfrysning ledde till att Evelinn bara höll till i skogen och valde till slut att byta stall. Hon påpekar att det inte går att sätta upp sådana regler, man måste vara öppen för alla.

Picture

​Målet är en bra relation
Det mål Evelinn har i dag med sin träning är att hon och Loni ska ha så bra relation som möjligt. Hon säger att de inte behöver komma någonstans, de kan gärna stå kvar där de är i deras utveckling så länge relationen är bra. Och Loni kommer självklart stanna i hennes ägo så länge hon lever.

Picture
Beatrice Rudberg
​Bilderna är lånade av Evelinn Bladström
3 Comments

En filosofi byggd av kärlek

7/23/2015

2 Comments

 
Picture
En vit herdehund sprang ut och anmälde vår ankomst när vi kom fram till Jennie Orleifson. Utanför stallet på den typiska, gamla gotländska gården med vita kalkstenshus stod Jennie och borstade av sin kallblodstravare Mallig som till vardags kallas Maja. Juni visade sig från sin bästa sida med fågelkvitter och strålande solsken. När Jennie borstat färdigt Maja och släppt ut henne i hagen slog vi oss ner i trädgården och påbörjade intervjun.



”Jag har en häst till dig”
Jennie berättar att hon började rida när hon var 11 år. Då hade hennes farbror en sambo med häst som bodde på den gården där Jennie nu bor och har sina hästar. Så Jennie lärde sig rida på ett grovt halvblod på 162 centimeter när hon själv bara var 11 år. Redan första vintern fick hon hjälpa till i stallet och pyssla själv med hästen. När hon var 14 år ringde en kompis och berättade att de hade en häst till henne. Easy to Berich var en varmblodstravare som inte fungerade på travet och skulle gått till slakt. Det blev en lång väntan den dagen, men till slut stod han på gården. Jennie hade aldrig sett honom förut men vid intervjun berättar hon att det kändes rätt med en gång. ”Det var liksom min häst”.

Easy var genomsnäll, men han ville inte varken hoppa eller rida dressyr. Anledningen till detta visade sig vara slitningar i bakknäna. Detta fick Jennie att börja leta efter andra saker att göra med honom och hon hittade till slut akademisk ridkonst på Gotlands ridakademi.

Picture
En souvenir att ta med hem
Jennie och Easy flyttade till slut ner på Gotlands ridakademi för att vara där på praktik i 6 månader. Där fick Jennie några andra hästar att ta hand om och träna, bland annat kallblodstravaren Maja. Eftersom Jennie behövde en frisk häst att träna och utvecklas med fick Maja följa med hem som en souvenir. Jennie berättar att med Maja är hon aldrig rädd. Det är en häst med mycket motor och mycket vilja och hon måste få lov att uttrycka sig! Men hon är aldrig elak och när hon busar och skuttar är det aldrig med mening att kasta av Jennie.
Picture
Vild och vacker
Efter ett tag med Maja och Easy började Jennie leta efter en ny häst. Hon ville ha en lugn och snäll valack, gärna ung och oförstörd. Men det hittade hon ingen så då började hon leta efter ett milt sto. Helt plötsligt kom Cat´s Dancer i hennes väg. Ett engelskt fullblodssto som var så långt ifrån ett milt sto man kunde komma. Maja kan vara tydlig i sina åsikter, men hon bleknar bredvid den energiska Dansa. När Dansa är bra så är hon riktigt bra, men så fort något stör henne blir hon lätt grinig. Jennie vill att Dansa ska få lov att vara vild och vacker, men lite måtta får det vara på det.
Picture
Att vara modig
Jennie berättar att hästarna har utvecklat henne till en modigare person som vågar testa nya saker och inte bry sig så mycket om vad andra tycker och tänker, istället går hon sin egen väg och litar på sin känsla. Det viktigaste för henne är att både hästen och människan har roligt! Detta gör också att relationen till hästen är hennes viktigaste redskap. Utrustning kommer och går beroende på vad hon håller på med, men det som är allra viktigast är relationen.

Vänsterhänta hästar
Jennie bedriver en lektionsverksamhet då hon främst åker hem till personer och har lektioner på hemmaplan. Hon vill hjälpa de som ”hamnar utanför” och inte har möjlighet att ta sig till ridhus där andra tränare finns. Det vanligaste problemet hon ser hos sina elever är att hästarna behöver gymnastiseras för att bli mer liksidiga. Precis som att människor är vänster- eller högerhänta har hästarna en sida som är bättre än den andra. Många av eleverna har inte heller fått kunskap tidigare om vad som händer i kroppen på hästen när den utför olika rörelser. Även att få lära sig känna rätt är en viktig del inom utbildningen och då kan Jennies hästar få hjälpa till.

Hur lektionerna går till och vad som görs på dem varierar. Jennie berättar att ”Ibland är det mer fokus på teknik och hur man utför en övning, ibland står vi och pratar filosofi en hel lektion. Det beror på vad eleven behöver just då.”

Picture
Får inte bli för inrutad och låst
Jennie själv började rida traditionell engelsk ridning men gick sen över till mer klassisk dressyr och akademisk ridkonst. Där fick hon lära sig mer om liksidiga hästar och vad som faktiskt händer biomekaniskt hos dem. Men hon säger att hon ”Får inte bli för inrutad och låst”, istället vill hon hålla sig öppen till olika alternativ och olika vägar. Hon rider även en hel del med bara halsring och hämtar inspiration från olika personer som rider på det viset. Jennie säger inte att något är rätt eller fel, utan det beror på personligheten hos häst och människa. Tillsammans måste man arbeta för att hitta balansen mellan det som hästen och människan tycker är roligt och arbeta utifrån det.

Jennie har alltid fått gå på känsla själv då hon under långa perioder inte haft tillgång till tränare. "Tekniken är viktig", säger hon, "men utan känslan blir det lätt stelt, glädjelöst och utan flyt". Hennes filosofi bygger på en enorm kärlek till hästen.

Picture
Ridning i harmoni
Intervjun avslutas och vi rör oss ut mot ridbanan som ligger precis bredvid hästarnas hage. Dansa borstas av, sadlas och får en repgrimma med tyglar på sig innan Jennie sitter upp. Ett väldigt fint samspel visas upp i både skritt, trav och galopp och hjälperna vid ridningen märks knappt av! Dansa verkar väldigt tillfreds och frustar, gäspar och slickar sig runt munnen. Jennie är ingen särskilt tyst ryttare utan ser till att berömma Dansa när hon gör rätt. Tyglarna hålls med kontakt, men det är absolut inga spända tyglar som drar ihop hästen utan Dansa verkar få välja själv hur hon vill gå och vart hon hittar sin balans.

När de har ridit en stund så byts huvudlaget ut mot en halsring. Hjälperna fortsätter att vara knappt märkbara och Dansa följer nöjt de minsta signaler. Ett fåtal gånger förstärks halsringshjälperna med ett spö. Som avslut på träningspasset släpps Dansa helt lös och Jennie jobbar upp hennes energi. Dansa brallar loss helt och sparkar och skuttar och visar sig från sin vilda sida för att sen komma fram till Jennie och slappna av helt när hon kallar in henne.

Kontraster i temperament
Dansa släpps sen ut i hagen och kallblodstravaren Maja tas in på ridbanan. Jennie hoppar direkt upp barbacka och Maja visar upp en väldigt pigg sida och visar tydligt att hon har vissa åsikter om hur ridningen ska gå till, det går inte att göra hur som helst med henne. Jennie tillrättavisar henne med ett skratt när Maja med en grinig blick kastar bak huvudet mot Jennie på ryggen. Maja fortsätter att visa upp en vild och busig sida när Jennie ber om backa och Maja svarar med att stegra. Jennie berättar att de börjat lära in det för ett år sedan och vi får se fler exempel på fina stegringar från Maja som verkar njuta av att få uppmärksamhet! Som ett avslut får Maja sträcka ut på en galoppsträcka längs en grusväg.

Picture
Efter galoppsträckan övergår Maja till att bli lektionshäst. Det vilda och busiga byts ut mot ett stort lugn och tålamod! Eleven Helena får börja med ledövningar med fokus på att Maja ska följa henne och att Helena går i samma takt som Maja. Efter en stund sitter hon upp och Jennie övergår till att leda ekipaget på en volt. Fokus i dag blir på sitsträning så Helena får börja med att göra väderkvarnar med armarna, undersöka om det finns några spänningar i övriga delar av kroppen, försöka släppa dem samt finna ett inre lugn. Jennie leder runt Maja så Helena kan lägga allt fokus på sig själv. Övningarna tas en i taget med tid för att pausa mellan och bara andas. Jennie lär ut i en väldigt lugn takt och hastar inte fram något utan låter allt ta sin tid.

Harmonisk, lugn och positiv
Besöket avslutas med att vi ställer ett par frågor till Helena. Anledningen till att hon började söka hjälp hos Jennie var för att relationen till hennes haflinger hade blivit sämre och hon började tycka att hästar och ridning var tråkigt, jobbigt och var trött på att försöka reda ut allt själv. Helena följde med en kompis när hon hade träning för Jennie och efter det var Helena fast. Hon berättar att Jennie har hjälpt henne att stärka relationen till sina egna hästar otroligt. Helena har en haflinger och ett gotlandsruss som hon i 1,5 år har tränat för Jennie. Helena beskriver den nya relationen hon fått till sina hästar som harmonisk, lugn och positiv.
Beatrice Rudberg
2 Comments

    Hästresan

    Här kommer efterhand alla artiklar från besöken läggas upp. Läs och njut!

    Archives

    June 2017
    February 2017
    January 2017
    December 2016
    November 2016
    July 2016
    December 2015
    November 2015
    September 2015
    July 2015

    Categories

    All
    Filosofier
    Frihetsdressyr Med Mera
    Hästhållning
    Klassisk Dressyr
    Westernridning

    RSS Feed

Powered by Create your own unique website with customizable templates.