Ecole de Légèreté – Lätthetens skola, en fransk variant av ridkonst grundad av Philippe Karl, det är vad Pernilla Deijfen håller på med. Pernilla är unghästutbildare och driver företaget Stall Deijfen sen 2008, dessutom är hon organisatör för Ecole de Légèreté i Sverige och anordnar kurser då Bea Borelle, gift med Philippe Karl kommer hit. Det första besöket för Hästresan under 2016 blir hos just Pernilla Deijfen som visar upp två fina hästar med olika utbildningsgrad samt berättar mer om just Lätthetens skola. Eftergiften är viktig Pernilla börjar med att visa ett 4-årigt sto, ett svenskt halvblod vid namn Tindra. Inom Lätthetens skola börjar man utbilda hästen från marken i både work in hand och longering, det är just work in hand som Pernilla visar med Tindra samtidigt som hon berättar om arbetet de gör. ”Inom den här skolan jobbar vi väldigt mycket med munnen, hästarna ska vara avslappnade i käkarna. Man vill få en eftergift i käken som sen fortplantar sig genom hela kroppen.” berättar Pernilla och fortsätter med att förklara att de försöker lära hästen att varje rörelse i bettet ska ge svar i en tuggning, det är bland annat därför som nosgrimma väldigt sällan används. |
Framåtbjudning, lätthet, avslappning, lateral balans
Det första steget inom EDL är framåtbjudning och lätthet, steg 2 är avslappning genom flexions, att man böjer halsen ungefär 90 grader åt båda hållen. Man börjar stillastående, men gör detta även i rörelse när hästen kan det. Steg ett innebär även att låta hästen sträcka framåt-nedåt i en position så nacke och manke är på ungefär samma linje. ”Det är väl inte så svårt, det är bara att släppa tyglarna så hamnar hästen där.” kommenterar Pernilla medan hon visar. ”Men det är inte riktigt det som är grejen, vi använder ett kommando för att lära hästen sträcka framåt-nedåt.” För vissa hästar tar det lite tid innan de lär sig detta.
Steg 3 inom EDL är den laterala balansen, att hästen skall hitta sin diagonala balans genom skolorna öppna och sluta. När man har den laterala balansen vill man kunna ha den i neck extension, alltså i en lång och låg form och nosen lite framför lod. Detta och de flesta övriga övningar lärs in från marken. För att få mer stabilitet kan man då lägga tygeln över nacken vilket skapar ett lätt tryck i båda mungiporna vilket kallas action reaction, det är även detta som är kommandot för att hästen skall länga formen, förklarar Pernilla. När Tindra har visat detta i skritt går de över till att göra samma sak i trav.
Det första steget inom EDL är framåtbjudning och lätthet, steg 2 är avslappning genom flexions, att man böjer halsen ungefär 90 grader åt båda hållen. Man börjar stillastående, men gör detta även i rörelse när hästen kan det. Steg ett innebär även att låta hästen sträcka framåt-nedåt i en position så nacke och manke är på ungefär samma linje. ”Det är väl inte så svårt, det är bara att släppa tyglarna så hamnar hästen där.” kommenterar Pernilla medan hon visar. ”Men det är inte riktigt det som är grejen, vi använder ett kommando för att lära hästen sträcka framåt-nedåt.” För vissa hästar tar det lite tid innan de lär sig detta.
Steg 3 inom EDL är den laterala balansen, att hästen skall hitta sin diagonala balans genom skolorna öppna och sluta. När man har den laterala balansen vill man kunna ha den i neck extension, alltså i en lång och låg form och nosen lite framför lod. Detta och de flesta övriga övningar lärs in från marken. För att få mer stabilitet kan man då lägga tygeln över nacken vilket skapar ett lätt tryck i båda mungiporna vilket kallas action reaction, det är även detta som är kommandot för att hästen skall länga formen, förklarar Pernilla. När Tindra har visat detta i skritt går de över till att göra samma sak i trav.
Tredje generationen
Nästa häst Pernilla visar är Altsar som är hennes egen häst. Han är 7 år och ett svenskt halvblod med 25% fullblod i sig. Pernilla hade hans mormor och har även fött mamman, men det är bara Altsar hon har kvar nu. Altsar, som även kallas Kungen, är enbart utbildad inom EDL och har kommit lite längre än de unghästar hon har på träning. Pernilla sitter upp och rider honom en stund, precis som det vore ett vanligt ridpass. Hon visar neck extension och lateral balans från ryggen i skritt, trav och galopp. Vi lägger märke till att hon rider med relativt höga händer och får förklarat för oss att det är för att det ska bli så lite tryck mot tungan som möjligt eftersom det är ett så känsligt organ. Däremot rider man inte hela tiden med höga händer, när hästen är mer utbildad sänker man dem. Något som också verkar var typiskt för denna skola är den förvända galoppen, en övning de använder för att gymnastisera hästen genom böjning.
Nästa häst Pernilla visar är Altsar som är hennes egen häst. Han är 7 år och ett svenskt halvblod med 25% fullblod i sig. Pernilla hade hans mormor och har även fött mamman, men det är bara Altsar hon har kvar nu. Altsar, som även kallas Kungen, är enbart utbildad inom EDL och har kommit lite längre än de unghästar hon har på träning. Pernilla sitter upp och rider honom en stund, precis som det vore ett vanligt ridpass. Hon visar neck extension och lateral balans från ryggen i skritt, trav och galopp. Vi lägger märke till att hon rider med relativt höga händer och får förklarat för oss att det är för att det ska bli så lite tryck mot tungan som möjligt eftersom det är ett så känsligt organ. Däremot rider man inte hela tiden med höga händer, när hästen är mer utbildad sänker man dem. Något som också verkar var typiskt för denna skola är den förvända galoppen, en övning de använder för att gymnastisera hästen genom böjning.
En kombination av dåtid och nutid
Grundaren av lätthetens skola heter Philippe Karl, en fransman som bland annat är utbildad inom den franska elitridskolan Cadre Noir. Skolan har sin grund i vad de gamla mästarna lärde ut samt den moderna forskning som finns i dag. Inom EDL finns det en 3-årig utbildning för att bli instruktör och Pernilla går nu sitt tredje år och skall börja examineras. ”Det är ett fantastiskt sätt att utbilda hästen på, jag kände att jag äntligen fick svar på alla mina frågor.” Pernilla berättar om att utbildningsskolan för en häst är uppritad som en cirkel. I mitten på den cirkeln står ”Respektera hästen”, något Philippe anser är väldigt viktigt och trycker mycket på. Systemet kring hästens utbildning är klart och tydligt för att det skall bli lätt att förstå för hästen, men inte alltid så lätt för ryttaren. Exempelvis är det alltid hand utan skänkel och vice verca. Dessutom lärs alla hjälper in från marken. ”Du behöver inte ha den flashigaste, dyraste hästen för att lära den piaff, passage, ja allt upp till den höga skolan. Alla hästar kan!” påpekar Pernilla som ytterligare en fördel.
Men vad är då skillnaden mot den engelska ridningen? Enligt Pernilla är det ett tydliga systemet som är den största skillnaden och som gör det så lätt för hästen. Exempelvis börjar man stillastående på stallgången med böjning och flexions. Dessutom finns det en röd linje genom precis allt du och hästen gör.
Grundaren av lätthetens skola heter Philippe Karl, en fransman som bland annat är utbildad inom den franska elitridskolan Cadre Noir. Skolan har sin grund i vad de gamla mästarna lärde ut samt den moderna forskning som finns i dag. Inom EDL finns det en 3-årig utbildning för att bli instruktör och Pernilla går nu sitt tredje år och skall börja examineras. ”Det är ett fantastiskt sätt att utbilda hästen på, jag kände att jag äntligen fick svar på alla mina frågor.” Pernilla berättar om att utbildningsskolan för en häst är uppritad som en cirkel. I mitten på den cirkeln står ”Respektera hästen”, något Philippe anser är väldigt viktigt och trycker mycket på. Systemet kring hästens utbildning är klart och tydligt för att det skall bli lätt att förstå för hästen, men inte alltid så lätt för ryttaren. Exempelvis är det alltid hand utan skänkel och vice verca. Dessutom lärs alla hjälper in från marken. ”Du behöver inte ha den flashigaste, dyraste hästen för att lära den piaff, passage, ja allt upp till den höga skolan. Alla hästar kan!” påpekar Pernilla som ytterligare en fördel.
Men vad är då skillnaden mot den engelska ridningen? Enligt Pernilla är det ett tydliga systemet som är den största skillnaden och som gör det så lätt för hästen. Exempelvis börjar man stillastående på stallgången med böjning och flexions. Dessutom finns det en röd linje genom precis allt du och hästen gör.
En gedigen utbildning för häst och ryttare
Utbildningsstegen för människa pågår under 3 år för att bli licenserad tränare på nivå ett. För att bli antagen behöver du ha en elev som du hela tiden håller på samma nivå som dig själv och du behöver en egen häst att gå utbildningen med. För att bli instruktör på nivå ett skall du visa upp ett prov med skolor i skritt, trav, galopp och förvänd galopp samt övergångar och ryggning. Dessutom skall du ha en elev med egen häst på samma nivå, göra ett longeringsprov, ett teoriprov samt undervisa ett okänt ekipage. Det finns fem olika nivåer för instruktörer, den högsta nivån är det endast Philippe Karl som är på. Då ingår piaff, passage, spansk skritt, seriebyten, piruetter med mera.
Utbildningsstegen för häst liknar till viss del utbildningsstegen inom akademisk ridkonst. Man vill först ha lätthet, framåtbjudning för skänkeln samt balans och avspändhet mot handen. Nästa steg är böjning, flexibilitet och att hästen har eftergift i käkarna. Steg 3 är skolor och övergångar och steg 4 är samling.
Utbildningsstegen för människa pågår under 3 år för att bli licenserad tränare på nivå ett. För att bli antagen behöver du ha en elev som du hela tiden håller på samma nivå som dig själv och du behöver en egen häst att gå utbildningen med. För att bli instruktör på nivå ett skall du visa upp ett prov med skolor i skritt, trav, galopp och förvänd galopp samt övergångar och ryggning. Dessutom skall du ha en elev med egen häst på samma nivå, göra ett longeringsprov, ett teoriprov samt undervisa ett okänt ekipage. Det finns fem olika nivåer för instruktörer, den högsta nivån är det endast Philippe Karl som är på. Då ingår piaff, passage, spansk skritt, seriebyten, piruetter med mera.
Utbildningsstegen för häst liknar till viss del utbildningsstegen inom akademisk ridkonst. Man vill först ha lätthet, framåtbjudning för skänkeln samt balans och avspändhet mot handen. Nästa steg är böjning, flexibilitet och att hästen har eftergift i käkarna. Steg 3 är skolor och övergångar och steg 4 är samling.
Från travstall till dressyrstall
Pernilla har sin bakgrund i travet, hennes pappa och stora förebild var proffstränare på Solvalla. Så Pernilla är verkligen född i ett travstall. Hon berättar om att pappan var en riktig hästkarl av den gamla sorten, han kommunicerade med hästarna på ett väldigt bra vis. När hon var 7 år fick hon sitt första egna russ, en riktig buse som hon alltid ramlade av. På 90-talet köpte hon en pensionerad galoppör och började rida dressyr. Senare köpte hon ett halvblod som hon tävlade upp till MSV i dressyr och dessutom tog flera föl på, Altsar bland annat är barnbarn åt detta sto. Förutom den egna tävlingen och träningen började Pernilla träna några unghästar hos en uppfödare och fick med tiden fler och fler kunder. 2008 gick flygbolaget hon jobbade på i konkurs och hon bestämde sig då för att jobba heltid med hästarna. ”Det blir bara roligare och roligare!” berättar hon. De unghästar hon rider in försöker hon i första hand sälja till personer som vill hålla på med EDL och rida efter det. Hon poängterar att det verkligen är en tid nu då personer letar efter andra vägar att vara tillsammans med sin häst på. Det är inte bara uppfödare som vill ha sina unghästar sålda som söker sig till Pernilla och Stall Deijfen, det är även personer som är intresserade av EDL och vill utbilda sig inom detta. En del av uppfödarna som skickar sina hästar till Pernilla gör det tack vare Lätthetens skola, medan vissa andra gör det enbart för att de vill ha sina unghästar inridna på ett tryggt och bra sätt.
Pernilla har sin bakgrund i travet, hennes pappa och stora förebild var proffstränare på Solvalla. Så Pernilla är verkligen född i ett travstall. Hon berättar om att pappan var en riktig hästkarl av den gamla sorten, han kommunicerade med hästarna på ett väldigt bra vis. När hon var 7 år fick hon sitt första egna russ, en riktig buse som hon alltid ramlade av. På 90-talet köpte hon en pensionerad galoppör och började rida dressyr. Senare köpte hon ett halvblod som hon tävlade upp till MSV i dressyr och dessutom tog flera föl på, Altsar bland annat är barnbarn åt detta sto. Förutom den egna tävlingen och träningen började Pernilla träna några unghästar hos en uppfödare och fick med tiden fler och fler kunder. 2008 gick flygbolaget hon jobbade på i konkurs och hon bestämde sig då för att jobba heltid med hästarna. ”Det blir bara roligare och roligare!” berättar hon. De unghästar hon rider in försöker hon i första hand sälja till personer som vill hålla på med EDL och rida efter det. Hon poängterar att det verkligen är en tid nu då personer letar efter andra vägar att vara tillsammans med sin häst på. Det är inte bara uppfödare som vill ha sina unghästar sålda som söker sig till Pernilla och Stall Deijfen, det är även personer som är intresserade av EDL och vill utbilda sig inom detta. En del av uppfödarna som skickar sina hästar till Pernilla gör det tack vare Lätthetens skola, medan vissa andra gör det enbart för att de vill ha sina unghästar inridna på ett tryggt och bra sätt.
Eld och lågor!
Pernilla blev tipsad om lätthetens skola av en kompis som hade Philippe Karls filmer. Hon var eld och lågor och tyckte att det var ett helt fantastiskt sätt att utbilda hästar på! Pernilla kollade på filmerna och även hon gillade det hon såg. När Bea Borelle, Philippes fru som också utbildar inom detta, kom till Sverige åkte de dit för att titta. Senare började Pernilla rida för en av instruktörerna som då gick utbildning och sökte till slut till utbildningen själv. Nu är hon inne på sitt tredje år och ska examineras. När man går utbildningen så hålls det 3 clinics per år och man skall ha deltagit i minst 10 och max 16 av dessa innan examinationen. Vid examinationen skall den som går utbildningen samt en elev till denne visa ett work in hand-program som innefattar flexions, övergångar, alla skolor i skritt samt ryggningar.
Att ha hobbyn som arbete
Pernilla avslutar med att det roligaste med att vara unghästutbildare är just att få jobba med hästar och få göra det man älskar. ”Att kunna leva på sin hobby är få förunnat, det är fantastiskt, verkligen livskvalitet!” Det är ett slitigt jobb och hon har fått jobba hårt för att komma dit hon är i dag, men det är så värt det!
Pernilla blev tipsad om lätthetens skola av en kompis som hade Philippe Karls filmer. Hon var eld och lågor och tyckte att det var ett helt fantastiskt sätt att utbilda hästar på! Pernilla kollade på filmerna och även hon gillade det hon såg. När Bea Borelle, Philippes fru som också utbildar inom detta, kom till Sverige åkte de dit för att titta. Senare började Pernilla rida för en av instruktörerna som då gick utbildning och sökte till slut till utbildningen själv. Nu är hon inne på sitt tredje år och ska examineras. När man går utbildningen så hålls det 3 clinics per år och man skall ha deltagit i minst 10 och max 16 av dessa innan examinationen. Vid examinationen skall den som går utbildningen samt en elev till denne visa ett work in hand-program som innefattar flexions, övergångar, alla skolor i skritt samt ryggningar.
Att ha hobbyn som arbete
Pernilla avslutar med att det roligaste med att vara unghästutbildare är just att få jobba med hästar och få göra det man älskar. ”Att kunna leva på sin hobby är få förunnat, det är fantastiskt, verkligen livskvalitet!” Det är ett slitigt jobb och hon har fått jobba hårt för att komma dit hon är i dag, men det är så värt det!
Beatrice Rudberg